Sällskapsdjur/husdjur

Jag var så nervös första gången då vi skulle åka på semester och var tvungna att lämna lilla Sebbe hemma. Jag var nervös för att jag inte visste hur det skulle vara för honom att vara hemma utan oss. Visst, han skulle ju inte direkt vara ensam eller så. En av mina bästa kompisar skulle ta hand om honom och det var på sommaren så de skulle vara i hennes sommarstuga och min lilla Sebbe skulle få springa fritt så gott som hela tiden och så så jag visste att han skulle ha det bra men ändå var jag nervös. Men det behövde jag inte vara. Det gick hur bra som helst och han trivdes så bra så och min kompis tog verkligen bra hand om honom och skötte om honom på bästa möjliga sätt. Men oj så roligt det var att komma hem och få se honom igen. Gud vad jag hade saknat honom.

 Mina föräldrar var väldigt skeptiska till att jag skaffade mig en hund och jag tror inte att de trodde att jag skulle behålla honom. Men för mig var det aldrig någon tvekan om den saken. Jag hade bestämt mig för att ha en hund med allt vad den innebar. Mina föräldrar och särskilt min pappa var väldigt reserverade i början och ville inte riktigt ha med hunden att göra men allt eftersom tiden gick så blev de mer och mer fästa vid honom och nu älskar de honom lika mycket som de älskar mig och min bror. Det är mina föräldrar som tar hand om Sebbe varje dag då jag och min sambo är på arbetet och det är de som lagar gourmetmaten till honom som har gjort att han numera är finsmakare och vägrar att äta annat än fint kött. Torrfoder är det ju inte direkt tal om.

Eftersom jag inte tidigare hade haft några husdjur så hade jag inte heller någon aning om hur det skulle kännas att ha ett heller. Framför allt så visste jag inte hur fäst man kunde bli vid ett husdjur och hur fäst jag skulle komma att bli vid Sebbe. Jag hade hört av andra djurägare om att de berättade hur mycket de tyckte om sina djur och hur fästa de var vid dem och visst kunde jag förstå att det kunde vara så men jag förstod det inte fullt ut. Och det tror jag inte att någon någonsin kan göra om man själv inte har haft egna husdjur. Det tog inte så lång tid innan insåg vad allt det här innebar. Redan samma dag kände jag att den här lilla krabaten var en familjemedlem och han betydde redan då väldigt mycket för mig och den här känslan och de här banden blir bara starkare för varje dag som går.

Ingen hund var som den ena av hundarna som jag passade och jag var verkligen så fäst vid den här hunden att ingen kunde förstå hur mycket egentligen. Och gissa om jag hade tur som senare, bara några veckor senare faktiskt fick just den här hunden. Han heter Sebbe. Jag kunde knappt tro att det var sant. Jag skulle verkligen få Sebbe. Vi satte oss i bilen och åkte till Norrköping för att hämta honom och när jag satt i bilen på väg tillbaka hem och höll den lilla Sebbe i mina armar kunde jag fortfarande inte tro att jag nu faktiskt hade en egen hund. Och inte vilken hund som helst utan just Sebbe. Jag var världens lyckligaste person. Där satt jag nu och gosades med den lilla krabaten och han var verkligen min. han skulle bo med mig nu och han skulle vara med mig för alltid. Å vilken lycka.

Jag tycker verkligen att det är helt fantastiskt att ha ett husdjur och jag skulle verkligen rekommendera det till alla. Men jag skulle också vilja poängtera att det är ett väldigt stort ansvar och väldigt mycket jobb. Jag vill råda alla att verkligen tänka igenom det noga innan de skaffar sig ett husdjur. Det är verkligen mycket jobb och mycket ansvar och man måste inse och vara medveten om att det tar tid. Och det tar mer tid än man tror, speciellt om man pratar om en hund. Den ska rastas och den ska rastas flera gånger varje dag och den ska aktiveras och så vidare. Sedan speciellt om man har ett jobb så måste man tänka på att man ska kunna ta sig till och från jobbet under sin lunch för att rasta hunden. Sedan är det också det här med semester och då man åker bort och så. Man måste tänka på att man ska ha någon som ska kunna passa hunden då och så. Så det är en hel del saker att tänka på innan man tar det stora beslutet att skaffa ett husdjur men det är en av de absolut bästa sakerna som jag har gjort i mitt liv, helt klart.

Jag läste för inte så länge sedan en artikel i någon tidning där de skrev om en ny forskning som hade gjorts som visade på att de som hade husdjur var mindre stressade. De tog upp situationer som att de som har husdjur tar sig tid att gosas och klappa och leka med sina husdjur vilket har en positiv inverkan på människor och framför allt så har det en lugnande effekt som gör att folk blir mindre stressade. Det här tror jag verkligen på för jag vet själv de gånger jag har varit stressad eller orolig och kommit hem till min hind och lekt och kramats lite med honom så har jag direkt känt att jag blir lugnare. Jag tror verkligen att djur över lag har en positiv effekt och en positiv inverkan på människor. Så jag skulle rekommendera alla som är stressade att testa att klappa hundar eller katter i en sådan här situation för att själva se om det har någon effekt eller inte.

Efter att ha fått känna på hur det var att vara hundvakt och eftersom jag verkligen älskade allt som hade med det att göra så var jag verkligen fast besluten om att jag ville ha en hund. Jag ville ha ett husdjur, mitt alldeles egna husdjur. Jag lyckades övertala min sambo till detta också och nu var det bara till att hitta en hund att köpa. Så vi började leta efter vår nya familjemedlem. Vi letade och letade och vi hittade en massa. Det var snarare svårt att bestämma sig för vilken hund man skulle ha, vilken ras och så vidare. Och jag var helt och hållet insnöad på att jag ville ha exakt samma hund som vi passade och det var ju omöjligt att få just den hunden, eller? Jag letade vidare men inget var som de hundarna som jag hade passat. Jag ville ha just den ena av dem.

Precis efter att jag hade gått hos min psykolog ett antal gånger så fick jag och min sambo ett erbjudande om att vara hundvakter åt två små valpar i tre veckor. Jag var hur rädd som helst men kunde inte tacka nej eftersom detta var ett steg i min terapi vilket innebar att om jag skulle få chansen att vistas med till exempel en hund under en längre tid inte skulle tacka nej till det. Så det fanns egentligen inte så mycket att göra förutom att tacka ja till erbjudandet om att vara hundvakt. Detta skulle alltså vara första gången i hela mitt liv som jag skulle ta hand om en hund. Jag var hur rädd som helst men det gick bra. Lite för bra skulle man kunna säga, eftersom jag blev förälskad i hundarna och nu ville ha en egen hund. Min sambo kunde inte tro att det var sant.

Jag hade som jag skrev tidigare en stark fobi för alla möjliga djur och denna fobi bara växte sig starkare och starkare med tiden. Till slut när jag blev vuxen så hade denna fobi blivit så pass stark att den styrde min vardag på ett sätt som blev allt jobbigare. Sedan kom jag till en punkt så jag insåg att detta inte längre häll och då bestämde jag mig för att gå till en psykolog för att bota den här fobin som jag hade. Jag trodde på något sätt inte att det skulle vara möjligt eftersom jag hade en så stark rädsla för djur men naturligtvis hoppades jag att det skulle gå. Och det gjorde det. Jag fick gå tillbaka ett tiotal gånger och med hjälp av en del övningar och annat som jag fick så blev jag faktiskt av med min fobi. Naturligtvis skedde inte detta över en natt men idag är jag i alla falla helt och hållet fri från denna fobi.

När jag var liten hade jag inga husdjur och jag kände ingen heller som hade några heller så jag visste inte alls hur det skulle vara att ha några husdjur. Jag kan inte riktigt minnas om jag som liten önskade mig husdjur eller inte heller men jag tror inte det eftersom jag inte alls visste hur det skulle vara eller så. Samtidigt så måste det tilläggas att jag var väldigt rädd som barn. Jag var rädd för så gott som alla djur och jag vet jag gärna ville klappa katter och hundar när jag såg några men jag vågade inte. Jag backade så fort något djur kom i närheten av mig och jag minns hur rädd jag var så fort en hund eller en katt kom i närheten av mig. Så jag tror aldrig att jag drömde om att ha några husdjur och jag trodde aldrig att jag heller skulle ha det.